Ruben Madsen

  Barkbåtar         Lära     Göra     Uppleva     Ställa ut!             I bild       I poesi       I press

Då släpper jag iväg barkbåtar
Det som var stort - Det som var stort visade sig litet - Kungadömen bleknade som översnöad brons.
Det som bländade bländar inte mer - Himlakroppar rullar och lyser - Utsträckt i gräset vid stranden av en flod,
som då, som då, släpper jag iväg mina barkbåtar.

Czeslaw Milosz 1911-2004, Polen/USA
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Barkbåtar
Minns när vi var barn, när vi skickades ner till bäcken, att bygga barkbåtar.
Minns tiden innan vi blev kräsna, innan vi lade så förtvivlat mycket vikt, vid livsriktning att vi blev blasé
för att skydda oss från allt vi brydde oss om.

Attimi
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Barkbåten
Täljd med vasst knivblad till passande form, försedd med smäcker mast och segel för mindre storm.
Sjösatt invid badplatsen en solig sommardag, då vågorna var lagom höga, av gossen som nu var glad.
Barkbåten gled ut från stranden, han vinkade farväl, talade tyst med sig själv; Måtte nu allt gå väl!
Farkosten fångades av vindar med gossens drömmar ombord, seglade ut i vida världen invid Farfars gamla sjöbod.

Karl-Göran Öberg 23.05.1996